Blogg: Våra äventyrsresor

Finns det en vardag i ett liv utan ramar?

När veckodagarnas namn inte har någon som helt betydelse i ens vardag, när man inte behöver åka någonstans, kan åka vart man vill närsomhelst, inte behöver passa tider eller har några egentliga hållpunkter att rätta sig efter är det intressant hur man ändå formar sig en rutin. Pappa Ola går upp vid 8-tiden och gör frukostens fruktsallad. Hans tysta och lugna stund på dagen. När han kommit igång med disken trillar barnen ner från sitt sovloft och äter frukost efter varandra. Sätta på sig kläder, käka frukost och bädda sängen föregår mattelektionen som en vanlig dag helst ska avverkas före lunch. Mamma Ingrid vaknar framåt tiotiden, avslutar frukosten på köksbordet, kollar mejlet och ger sig in i kommunikationerna via sociala medier. Det är fler än en gång vi har vaknat på morgonen och fått fundera en extra stund över var vi faktiskt befinner oss, vad som finns utanför fönstret bakom persiennen. Home is where you park it, så efter mörkrets inbrott upplever vi inte att det spelar någon roll var vi hamnat på kvällen eller var vi är när vi vaknar upp. Oavsett läge och vilka äventyr vi hittar på så gör barnen lunch klockan ett. Det är egentligen vår enda fasta tidpunkt i tillvaron, på något sätt för att bryta av dagen i ett före och efter. Lunchen är en måltid vi alla älskar som ofta benämns som det bästa på hela dagen. Surdegsbröd, ägg och bacon, pålägg, grönsaker och en nybryggd kopp kaffe. Vid femtiden brukar det bli mer frukt och middagen äts ofta sent. Åtta-niotiden är inget ovanligt. Halv tio ska barnen ligga, Ola trillar i säng framåt elvatiden och Ingrid får sin ensamma stund med guld i mun när alla har somnat. Vi bor på 32 kvadrat med två sovrum, så har man inte eget utrymme rent fysiskt underlättar det att ha det skiljt i tid. Kvällarna inne i vårt hus på hjul ser ganska likadana ut för oss och de få rutiner vi alltid flyttar med oss är en trygghet vart vi än åker och vilka vi än träffar. Vår snart tolvåring har två olika skivor han spelar innan han ska somna. Samma musik som han har spelat varje kväll sedan första resan som fyraåring. Vår fjortonåring har också sina ovärderliga rutiner innan läggdags. Små detaljer som ska stämma och som funkar att ta med sig överallt.

.

.

Men allt annat är föränderligt. Vi hemskolar barnen så vi har inga terminer eller lov att rätta oss efter. Vi driver ett café i vår housetruck och har väldigt enkla arbetstider. När fönstret är öppet har vi öppet, när fönstret är stäng har vi stängt. Ibland parkerar vi oss ute i regnskogen och njuter ensamheten, ibland bland hundratals andra bilar med allt från pensionärer på utflykt till 18-åringar som bor i kombibilar och jobbar tio timmars-skift med att plocka äpplen. Ibland hittar vi en cool parkering mitt i storstan, ibland på en fårfarm. Vid en strandpromenad, under en palm, på en hästhoppningsarena eller nedanför en stolslift. Blir det frost eldar vi i brasan, i sommarvärmen tar vi en kopp kaffe på trappan. Regniga dagar besöks det lokala badhuset eller stans bibliotek, stormiga dagar stannar man helst runt husknuten för att ha koll på att allt gungar lugnt i vinden. På tisdagar brukar vi handla mat, mest för att ha koll på att inte budgeten sprängs av massa ostrukturerat småhandlande… Barnen gör en timmes matte de dagar vi inte är på resande fot och resten av undervisningen fungerar likadant som när barnen var små. Det vi möter är de nyfikna på och utifrån deras frågor lär vi oss om det vi ser. En dag besöker vi en jordnötssmörsfabrik, nästa dag vandrar vi runt en vulkan. Båda dagarna får biologi, geografi och samhällskunskap en given plats. Är jordnöten en nöt? ( Nej, en böna) Vem odlar den? (I vårt fall en hel by i nordöstra Australien, inga jordnötsallergiker i den staden!) Vad orsakar ett vulkanutbrott, hur vågar man bo precis invid, var krockar kontinentalplattorna  och hur kan det ligga snö på en varm vulkan? Tonåringen styckar fårkött på en farm och sorterar i fransyska, stek och rostbiff. Biologi, företagsekonomi, hemkunskap. Vi parkerar på ett stuteri för Clydesdalehästar och får draghjälp med all undervisning våra barn någonsin kan behöva om blommor och bin. Vi skördar färska grönmusslor odlade på rep i fjorden, diskuterar på given anledning hur man bäst tillverkar el i sin bäck genom en ombyggd tvättmaskinstrumma och testar på guldvaskning när vi ändå passerar. Båtvett, ekologi, fysik, geologi och kemi.

Vi lever tätt inpå varandra, har mängder av tid tillsammans och stortrivs med det sättet att leva. Vi vuxna finns tillgängliga för barnen 24-7 men är samtidigt också tydliga med hur viktigt det är att vi allihop har våra egna projekt, spenderar tid i varsin värld och var för sig. Att vi i olika konstellationer tar oss utanför husbilsdörren och upptäcker vad som just den dagen finns i omgivningen. Tolvåringen har börjat komponera och remixa musik via datorn, ensam och tillsammans med andra runt klotet. Han kör en egen liten business vid sidan av husbilen på stora evenemang och gör sig en hacka på at sälja läsk och godis på marknader. Bygger på så vis ut sin maskinpark och får praktisk matte på köpet. In, ut, resultaträkning. Inköp balanserat mot försäljning, lager kontra likviditet. Fjortonåringen kompar låtar på gitarr, målar stenar till försäljning, läser tonvis av böcker lika snabbt som biblioteken hinner med att mata hennes läslusta och är suverän i cafékassan. ”Hello Sir, how can I help? Two Cappucinos, any sugars?”

Samtidigt som vi aldrig vet vilka äventyr som väntar nästa dag, finns det inte så många olika varianter i vår vardag. Tvätta och handla-dag ofta med besök på bibliotek, café och någon affär. Resedag med ihopplockning och ihopskjutning av vårt ihopfällbara hus innan vi kan dra iväg till nästa plats. Äventyrsdagar när vi står parkerade invid något spännande vattenfall, någon dramatisk glaciär eller glittrande strandlinje. Och så finns det jobbdagar där hela vårt hem omvandlas till café och bageri. Sociala dagar med mängder av spännande människor som världen erbjuder och ensam-stund-dagar då vi inte pratar med en endaste själ, knappt ens med varandra. Det finaste är att kunna alternera mellan dessa olika vardagar precis utifrån väder, vind och ork. Efter behov, önskemål och förmåga. Tacksamt ser vi på hur vi efter många års slit lyckats forma vår tillvaro precis som vi vill ha den.

Varför blev det så tyst?

Uppkrupen i soffan på vårt rullande hem har jag lyckats streama tredje säsongen av SVT:s serie ”Familjer på Äventyr”. Jag har lett igenkännande och blivit bubbligt lycklig, men också suckat över hur enkelspårigt jag tyckte de olika familjernas äventyr presenterades… I slutänden ändå fått mig en intressant tankeställare över hur vårt eget äventyr utvecklats. Märkligt… Läs mer

“Hur klarar ni att göra avkall?”

Igår fick jag en oväntad fråga på facebook: “Hur klarar ni att göra avkall på sånt som man har blivit van vid? Jag är imponerad och lite avundsjuk på er att leva livet enkelt och vackert.” Jag fick inspiration att svara och tyckte jag fick till det ganska mitt i prick, så jag delar det… Läs mer

Vårt liv on the road!

I kväll kommer vi flimra förbi i den svenska TV-rutan när SVT startar den andra säsongen av dokumentärserien Familjer på äventyr. Vad vi förstått kommer det bli en liten ”vad hände sen” med oss fyra familjer som träffade er på tisdagskvällarna i fjol. Veteranerna i Brasilien, Nybörjarna i Indonesien (som vid det här laget hunnit… Läs mer

Bildbevis

Idag har vi haft stora bakardagen. Inte bara har pepparkaksdegen provsmakats och godkänts, utan bagerskan har producerat bröd på löpande band. Imorgon blir det stora fotardagen. Vi hoppas kunna bygga upp en egen bildbank inför våra bakkurser på nätet och med den även fresta nya kunder till vårt Housetruck Café. Kul ställen att leka proffsfotografer? Hamnen med sin långa träpir ut i det… Läs mer

Vår nya livbåt

. Sedan många månader, typ sju, har vi levt väldigt enkelt. Vi sålde vårt hus och det mesta av vårt bohag i Sverige och minimerade det hushåll vi hunnit samla på oss här på Nya Zeeland. Vi ville liksom testa hur lite man egentligen behöver för att må bra som familj, och fortfarande ha ett… Läs mer

Sparkdräkt på strecket

Mark snarkar med halvöppen mun i soffan och taklamporna flödar imiterat dagsljus i vardagsrummet. TV:n levererar ännu en våldsam film med surroundljudet mullrande på hög volym. Farmaren är trött som sig bör efter ännu en hård dag med handgripligt lantbruksjobb. Han har samma (o)vana som jag: att iklädd myskläder med borstade tänder välja att somna… Läs mer

Hur ska vi få in den?

Nu är jag uppe i elva rullar maskeringstejp. Nästan 300 meter tejp i en husbil, det måste var rekord. Det är tur att man inte fattar hur mycket jobb det är med att ”bara måla om” innan man börjar. De otaliga trälisterna av det speciella Nya Zeeländska träslaget Rimu är otroligt vackra. Utan målarfärgskludd… Ola… Läs mer

What’s the plan?

. Idag nådde vi en vändpunkt. Vad märkligt det är med kreativa processer, aldrig lär vi oss. När man stött på så mycket krångel att man är nära att ge upp och tänker: ”Näe, allt var ett stort misstag och nu skiter vi  det här. Det kommer aldrig att gå…” När man fäller tårar i… Läs mer