En gyllene tid i Golden Bay

I år reste vi ner till vårt andra hemland med lite annat perspektiv än tidigare. Vår femtonåring hade redan under sommaren i Sverige framfört ett önskemål som fick forma denna nionde resa till Nya Zeeland. Efter tre år som hemskolande familj i en omkringresande husbil var hon sugen på att prova High School. Våra barn har ju under Resa 4-6 gått i både nya zeeländsk och svensk skola, så konceptet skola var välkänt för dem båda. Vår tolvåring fick välja att fortsätta som hemskolas som tidigare eller även han testa en High School-termin. Trumlektioner, sport, nyfikenheten över undervisning av många olika lärare och förstås grabbar med samma intressen och samtalsämnen som honom själv gjorde valet enkelt. Tolvåringen klev in i slutspurten av Year 8 och femtonåringen i Year 10, båda på Golden Bay High School i Takaka. Husbilen har under den Nya Zeeländska vintern, den svenska sommaren, stått parkerad i ett isolerat garage i Golden Bay på Sydöns nordspets. Ett av våra favoritområden på Nya Zeeland som vi alltid tycker att vi har för kort tid för att utforska. Det kändes därför naturligt för hela familjen att välja att stanna i the Bay åtminstone fram till jul för att sedan ta ett nytt beslut om att resa vidare och i så fall vart.

På huvudgatan i den lilla småstaden Takaka med 1400 fasta invånare finns ett enormt caféutbud. Någon räknade till 22(!) espressomaskiner mellan High School och Supermarket. Vi insåg snabbt att ett nytt Housetruck Café inte direkt skulle gynna vår intention att knyta nya kontakter utan snarare väcka rejäl anstöt hos kollegorna. Ola, som utsetts till familjeförsörjare under Term 4, valde därför att försöka kliva ur vårt rullande café för att hitta jobb som barista på ett av stadens caféer. Som om allt var förberett in i minsta detalj öppnade sig en dörr för en heltidstjänst på vårt absoluta favoritcafé och vårt nästintill andliga hem på the Wholemeal Café. Vi har en lång historia med ägaren Wayne sedan den första koppen kaffe som nygifta och han är en av våra stora förebilder i mycket. Att komma dit är alltid som att komma hem, på väldigt många plan för oss alla fyra. I den nya vardagsstrukturen fick Ingrid familjens godkännande att efter tio år som dygnet runt-företagare och tre år som kringresande, hemskolande mor med dubbla företag få ledigt som drällande hemmafru. Något som visat sig vara en väldigt god investering för alla i familjen. Är mamman lycklig, solbränd, har fått gå på långa vandringar, hinner plocka och göra i ordning hemma samt har tid till omtänksam matlagning blir familjelivet otroligt hemtrevligt och trivsamt!

Vi står parkerade på gräsplätten längst till vänster i bild. Bakom men samtidigt mitt i. Perfekt!

Det har varit en fin tid att under våren (läs hösten med svenska årstider mätt) hinna sakna varandra i familjen då vi har delat på oss för att gå till olika sammanhang på vardagsmorgnarna. För att inte tala om hur mycket vi har haft att berätta för varandra vid middagsbordet på kvällarna! Den fjärde terminen i det Nya Zeeländska skolåret är på väg mot sitt slut, men båda tonåringarna hann under de åtta veckorna glida rakt in i High School-svängen på ett imponerande sätt. Nya kompisar, skoluniform, lunchlåda, efter-skolan-häng och uppdaterat slangordförråd. De har uppskattat nya utmaningar med ämnen som fysik, kemi och bild. IT, slöjd och japanska. Hunnit gilla och ogilla lärare. Gått fyradagars vandring med tält och ryggsäck genom regnskogen. Fascinerats över hur mycket tid man spenderar med att vänta… Som hemskolande barn fördjupar man sig i det man vill när man vill och håller på tills man är klar. Frustrationen har varit stor i de 55 minuter begränsade lektionerna och väntan på lärare, på att få komma in i klassrummet, på att alla ska samlas, på att få hjälp som en bland 25 elever, på instruktioner, på att datorn ska bli ledig, på… ja, all denna väntan. Inte sällan har de kommit hem och upplevt att de inte gjort någonting under dagen. Men lika ofta kommit hem fulla av nya intryck, nya idéer, lyckan över att ha avslutat ett projekt eller klarat av något de aldrig provat tidigare. Omställningen har varit stor, men absolut positiv och intressant. Vi är tacksamma över att våra barn under åren har fått prova många olika sätt att inhämta kunskap på. Och att få se hur de på intet sätt hamnat efter varken i undervisningsnivå eller social kompetens av att tillbringa de senaste tre åren med oss som föräldrar. High School-miljön har varit otroligt omfamnande och vi har snabbt absorberats in i samhällsstrukturen. Golden Bay är en väldigt välkomnande plats som vunnit än större plats i våra hjärtan.

 

Inför denna nionde resa kände vi oss nog, alla fyra, ganska uttömda på kreativ energi efter att i många, många år ha varit de som ständigt drivit och skapat nytt. Både här på Nya Zeeland och i Sverige. Barnen vilar i att följa en rytm på skolan, Ingrid njuter sin egentid och Ola stortrivs på jobbet där han vilar i att vara anställd. Han får paus i den bemärkelsen att han får jobba för någon annan i en miljö som inspirerat och väglett under snart två decennier. Det gör verkligen gott i själen för oss allihop. Personalen på the Wholemeal är just nu ett väldigt positivt gäng med människor som trivs bra med sig själva. När vi båda jobbade på the Wholemeal Café sist för 6 år sedan; Ingrid i köket och Ola i serveringen, fanns där många trasiga själar som gärna slängde sin egen brist och frustration som anklagelser över sina kollegor. De gjorde sitt bästa men det föll ofta platt. Eller splatt i ansiktet på den som råkade stå i vägen. Arbetsmiljön blev då sådär, ska man säga ”avvaktande”, där var och en låg på lur i försvarsställning. Läget nu inbjuder i stället, till vår stora lycka, snarare hela familjen Hoelstad till att vara en del av den stora Wholemeal-familjen. Även bokstavligt talat då femtonåringen just dag introducerades på sitt sommarjobb i Wholemeals glassbar med ingång direkt från gatan. Real Fruit Icecream med ekologiskt glass eller frozen yoghurt som smaksätts efter önskemål från varje kund. Kiwi, guava, banan, svarta vinbär, hallon… Förstås även med smakbomber av espressokaffe eller brownie, rostad coccos eller ingefärskaramell. På tisdag väntar julfest på utvald restaurang i grannbyn med alla anställda och deras respektive. Små saker i livet som gör att vi känner avslappnad tillhörighet, känner oss uppskattade och liksom får tillbaka av mycket vi under många år investerat i relationer.

Vi bor i husbilen och stortrivs i vårt ombonade hem. Vi har vårt hus på hjul parkerat precis i skarven mellan stan och den vilda naturen. Floden forsar precis bredvid, bergen reser sig bakom och solnedgången färgar himlen bedårande vacker utanför husbilsfönstret varje kväll. Eftersom vi är självförsörjande på el, vatten och avlopp står vi parkerade i frihet men ändå på kort gångavstånd till affären, jobbet och skolan. Det bästa av två världar och frihet för var och en av oss att komma och gå som vi vill.

 

Golden Bay är ett paradis av vita stränder, turkosa vikar, regnskog, vattenfall och vandringsleder. En alternativ del av Nya Zeeland där entreprenörer samlats sedan 60-talet. För att överleva på denna lite isolerade plats av landet behöver man hitta sin egen försörjning och det har skapat ett helt unikt samhälle byggt på socialt engagemang, hjälpsamhet och företagsamhet som vi älskar! Här är vi helt normala och mixar liksom väl in i mängden. Något vi sällan upplever! Det är en vila för oss alla fyra och samtidigt en lagom nivå av utmaning. Under första veckan som hemmafru frågade Ingrid de andra i familjen hur länge de trodde hon skulle kunna hålla sig lugn utan nya, galna idéer som helst skulle omsättas i praktiken omedelbart. Engla gav henne en vecka… Faktum är att jag, Ingrid, höll mig lugn i hela fem veckor innan jag började skymta möjligheter som jag bara inte kunde passera obemärkt förbi. I veckan som gick skrev vi på ett kontrakt som sträcker sig fram tills vi återvänder till Sverige efter påsk. Fantastiskt hur allt samverkar till det bästa och förberedda gärningar leder vår väg ännu en gång. Och ja, även denna gång har the Wholemeal Café en betydande roll i vårt liv och vår framtid.

Förberedelserna pågår för fullt men först ska tonåringarna sluta skolan för terminen, introduceras på sina sommarjobb och en villa ska inredas. Penslarna har åkt fram, möbler fyndas på lokala facebook-sidor och pusselbitar sorteras för att förhoppningsvis snart falla på plats. Ola och jag ser ofta på varandra och suckar över vår egen ivrighet, men konstaterar samtidigt att långtråkigt – det har vi i alla fall inte! Det känns skönt att ha bestämt att vi stannar i Golden Bay till efter påska och att barnen får ytterligare en termin High School med sig i bagaget. Skönt att ha hittat en bas som går att kombinera med husbilslivet vi älskar.

”Det finns inga enkla liv. Om man ändå ska krångla kan man ju lika gärna krångla med något som man drömmer om.”
Vi drömmer om att finnas till hands och skapa utrymme för andra att få paus och vila. Vi upplever själva att vi lever fullt ut genom vårt resande och genom all den tid vi väljer att spendera tillsammans och med våra barn. I varje drag försöker vi fatta medvetna beslut som gör oss mer tillgängliga för andra, mindre upptagna av det materiella i en ständig strävan att lyckas det vi prioriterar främst: att hålla ihop. Fortsättning följer…

Kommentarerna är stängda för denna post.