Långsamt leder också någonstans

Utsikten från vardagsrumssoffan är vilsam. Böljande, gröna kullar övergår i grått längst bort i horisonten. Den stora lönnen, som skiftade i rött och guld när vi lämnade huset i juni, har nu skira gröna blad som stillsamt vajar i vinden. Vårt hus ligger väldigt skyddat på den stora farmen. Det lilla, vita trähuset blev byggt med omsorg av någon som tillbringade mycket tid utomhus och visste hur vindarna förde sig. Utsikten från husets fönster växlar åt fyra väderstreck och solen når ner till vårt hustak hela dagen. De största fönstren vetter åt norr, tvärtemot hur man bygger på norra halvklotet, och solskenet värmer upp rummen till kvällen. Himlen är stor, vidsträckt och ger oss en känsla av tillhörighet. Livet cirkulerar inte kring vår lilla familj utan vi får vara en del av den stora helheten.

 

 

Utomhus bygger Ola och 9-åringen en koja i den stora björken. De bestämde sig för att dess grenar skulle bära upp kojans golv bättre än eukalyptusträden bredvid. 12-åringen har bett om att få en ”ensam dag”. Två veckor av intensiv social samvaro har gjort henne trött och hon kunde själv uttrycka sitt behov av tidlöst, otvunget umgänge med sig själv och sina tankar. Vi åt lunch på terrassen med varsin bok och nybakat surdegsbröd. Invid trädgårdslandet väntar några små plantor på att få utökat växtutrymme och den långa trälådan med familjens köksträdgård har just fått dagens livgivande bevattning. Det är torrt, så torrt i marken att leran liknar bilder från Afrika i svälttider. Förra sommaren och hösten gick till historien som den blötaste och kallaste på 70 år, men vinter har varit mild och torr. Vårbrukets sådd har ännu inte tagit fart – alla frön i marken väntar på att himlen ska öppna sig. Själva njuter vi av sol och torr väderlek.

Vårt lilla farmhus är hemskt kallt och fuktigt under regniga dagar. Utan solen som värmekälla blir våta dagar näst intill olidliga. Eldstaden, som var husets naturliga värmekälla för torr och varm luft inomhus, blev utriven vid senaste renoveringen och i gengäld sattes in luftvärmepump in. Tyvärr sattes den i hörnet av husets minsta rum, som också är ytterhörnet av huset. Huset sades vara ”extraisolerat”, vilket på Nya Zeeland innebär 7 cm isolering i taket men ingen isolering i väggar eller golv. 7 grader utomhus innebär inte många fler grader inomhus. Med luftvärmepumpens hjälp kan inomhusluften blåsas runt håret på oss i 19-gradig temperatur, men värmen försvinner ut i intet så fort pumpen stängs av.

Vi har nu haft några lugna veckor på Coal Pit Road och åter anpassat oss efter vardagen här. Barnen började skolan i mitten av oktober och kom tillbaka till sina gamla skolklasser på samma skola som de tidigare två åren. De kom direkt in i gänget och följer undervisningen på engelska med sina jämnåriga. Tio veckor återstod på det innevarande läsåret och snart väntar sex veckors sommarlov från jul och framåt. Det Nya Zeeländska skolåret är indelat i fyra terminer om tio veckor vardera, med två veckors skollov däremellan. Som vi ser det, ett fint sätt att hålla orken uppe hos både lärare och elever och på ett naturligt sätt ge familjer tid för återhämtning och familjetid mellan de intensivare terminerna.

 

 

Våra barn går som tidigare år i simskola nere i stan varje vecka och tränar crawl, ryggsim, bröstsim och fjärilsim på sätt vi vuxna aldrig kommit i närheten av. Denna termin har vi valt att inte ha fler aktiviteter för barnen efter skolan då det senaste halvåret har varit väldigt intensivt för oss alla fyra. Tidigare har barnen provat gitarr- och trumlektioner samt olika Nya Zeeländska lagsporter. Undervisningen i skolan är så omväxlande, stimulerande, utmanande och kreativ så att eftermiddagarna tillsammans som familj har visat sig vara fullt tillräckliga. Vi tillbringar mycket tid tillsammans just nu. Vi vuxna har nu en lugnare period vilket tillåter oss som familj att hinna prata om allt vi upplever, fundera tillsammans, öva högläsning, följa TV-program, laga mat ihop och – skratta! Som vuxen känns det oerhört bra att ha tid och koncentration över för att lyssna, engagera sig, svara på frågor, göra tillsammans och finnas till hands. Göra lite extra goda lunchlådor, vänta med nybakat efter skolan och ha tid att hjälpa till med födelsedagspresenter till kompisars kalas utan att bli stressat irriterad. Faktiskt säga ”ja” till önskemål från barnen.

I perioder lever vi som familj väldigt pressat med lite plats för improvisation. Att pendla mellan två kontinenter kräver oräkneliga timmar av praktiska förberedelser och mycket problemlösning. Det kräver hårt arbete för att få ihop ekonomin och då får de personliga önskemålen från oss alla fyra stå tillbaka för att vi alls ska få ihop det. Många undrar hur vi orkar och klarar av det, och svaret för oss ligger i perioder som den vi nu är inne i. En lugn, långsam vardag med gott om tid för att hinna ikapp själen, se varandras behov och möjlighet till oproduktiv vila.

 

 

Vi vuxna försöker, samtidigt som barnen är trygga i sin vardag med skola och kompisar, skapa oss en bild av framtiden. Vi har sålt och lämnat vår bit land i Sverige. Magasinerat vårt surdegsbageri och ett litet svenskt hushåll i vår friggebod som vi valde att behålla. Vi har fått uppehållstillstånd på Nya Zeeland efter fem års målmedvetet arbete. Efter jul har vi ett kalenderår kvar innan vår äldsta börjar sitt första av fem år på High School. 2015 är helt enkelt ett mellan-år för oss med få åtaganden men desto fler möjligheter.

På sikt hoppas vi kunna hitta en bit land här på Nya Zeeland där vi kan leva i stort sett självförsörjande med några höns, en husko, några lamm och kalvar för kött och ett stort trädgårdsland. Där surdegsbröd kan bakas, kreativitet frodas och människor mötas. På Nya Zeeland är detta, både klimatmässigt, ekonomiskt och socialt fullt genomförbart. Under 14 år, sedan vi som backpackers reste till Nya Zeeland för första gången, har vi inspirerats av människor som valt att leva lite annorlunda med fler mjuka värden än vad den konventionella, kommersiella trenden pekar på. Nya Zeelands geografi spänner mellan glaciärer och pingviner i söder till bananodlingar i norr och för att vi ska kunna hitta vår nya hemvist hoppas vi kunna resa runt mycket under 2015.

Det har tagit flera, flera veckor att varva ner efter vår ankomst down under på denna sjätte resa. Vi njuter just nu ett lugn och vet att nya utmaningar väntar efter nyår. Då kommer vi synas i den svenska TV-rutan och då hoppas kunna publicera vår andra bok. Då kommer starta eget här på Nya Zeeland och då ska hitta en ny vardag i ett nytt hem. Tills dess gör vi allting långsamt. Vi har sålt alla våra bekymmer och de nya har inte kommit till oss än.

 

 

FAMILJER PÅ ÄVENTYR

Den 20 januari 2015 startar en ny programserie på SVT1.

Vi medverkar tillsammans med tre andra familjer i “Familjer på Äventyr”. SVT har följt oss under ett halvår både i Sverige under vår sommar där, samt under tre veckors äventyr på Nya Zeeland.

Läs mer på SVTs hemsidan för programserien.

 

Kommentarerna är stängda för denna post.