Vår housetruck är hög. 2,10 meter upp till de undre fönsterkarmarna för att vara exakt. Vi kallar vår husbil för en housetruck, för det är egentligen vad det är. Ett hus på hjul mer än en bil.
Det är toppen att kunna röra sig i vårt nya hem utan insyn. Härlig utsikt vart vi än parkerar oss för natten och gott gung i stötdämparna när vi dansar loss till glad musik. Vår tanke är att sälja espresso och bröd ut genom fönstret och tanken var god tills vi började tänka efter lite. Hur ska kunderna nå upp??
.
.
Det gick åt många tanketimmar för att knäcka den nöten, men till slut hittade vi tiobarnspappan Grant, som jobbar som svetsare. Hans fru ville så gärna köpa vår soffgrupp men han ville inte hosta upp med kontanter då kassan redan var skral med tio barn och en hemmafru. Men i sann Nya Zeeländsk anda ville har gärna både hjälpa oss och glädja sin fru. Detta blev till en deal mellan våra båda familjer som alla kände att de kunde vinna på! Grant hjälper Ola att bygga en platå och vår soffgrupp får flytta hem till hans fruga.
Efter några timmars skissande, hållfasthetstänkande och planerande vid köksbordet kunde de skrida till verket.
En solig dag tog vi en tur ut bland bergen i den vackra Nya Zeeländska naturen. Eller baksidan av människans natur kanske bättre överensstämmer med vad vi fick uppleva. Skrothandlarens sopberg bakom de fina kvarteren fick oss att tappa hakan. En ganska nyttig syn som gav perspektiv på mänsklighetens konsumtionstakt… och samtidigt triggade igång sakletaren i oss. Pippi Långstrump hade jublat!
Bland tvättmaskiner, bilvrak, hönsnät och kundvagnar låg det vi behövde: metallrören, beslagen och L-profilerna. Tillsammans med återvunnen plywood, timmar med svetslågan och en hel del uppfinningsrikedom har Ola och Grant fått ihop den smartaste platå som någonsin kommer kunna skådas. Måttbyggd utifrån de förvaringsutrymmen som finns att tillgå på vår housetruck, eftersom allt behöver vara ihopfällbart och möjligt för oss att kunna ta med på vår turné runt Nya Zeeland. Vi är på god väg nu!
Platån kommer mer eller mindre se ut som en scen framför vår housetruck. Tanken har slagit oss att de dagar inspiration faller över oss så tar Engla och Ingrid fram gitarrerna, Alvin sin cajon – trumlåda – och Ola går runt med hatten som samlar in mynt till spargrisen!
Eller så fäller vi helt enkelt upp platån som en terass i kvällssolen och bjuder in grannarna på BBQ. Möjligheterna är oändliga. Alvin är helt inne på att investera i en sockervaddsmaskin och Engla vill tillverka och sälja smycken längs vägen. Livet på en pinne!
Jag blir ju nästan avundsjuk på er som kan hitta saker och göra en praktiska grejer av det. Så där ungefär fick det gå till ibland på mitt jordbruk och sonen som har det nu försöker lika omvandla gammalt till nytt och användbart. Ibland kanske det ändå behövs en ny järnbit för att passa in. Ha det gott och ta patent på det ni gör så kanske det kan bli pengar av det till slut hälsar Allan.