Ibland blir man läskigt påmind om hur utsatt och isolerat Nya Zeeland faktiskt ligger. När vindarna viner i en omvänd cyklon söderifrån finns det väldigt lite skydd att finna. Ingen landmassa skyddar oss från vad Sydpolen skickar över havet. Det är höst i Landet Mittemot och i dagarna tre sveper snöstormar och iskalla vindar in direkt från Antarktis. Till stor ironi för oss som precis flyttat in i vårt nya hem. Den lilla kaminen glöder, teet puttrar på gasspisen och vi sveper oss i filtar.
Vi som bor nära kusten har sluppit snön. Den har dalat ner lite längre söderut närmre Alperna. Tack och lov! Men vindarna. Hua! Vi har fortfarande inte fått fart på vår toa så den lilla nattkissningen utanför husbilsdörren har vi redan börjat fasa för… Men vi tänker positivt: klarar vi detta klarar vi allt.
Oamaru på Sydöns östkust, där vi nu befinner oss, är härdat av klimatet sedan många millennier. Pingvinerna har sin hemvist i den lilla staden och vi kan riktigt föreställa oss hur de har party nere i hamnen i kväll. Men hos oss suger det i tarmen att resa norrut. På Nordöns norra spets odlar man bananer och där ligger temperaturerna fortfarande på 20 grader. Detta avlånga land är fascinerande med sina olika klimatzoner trots att Nya Zeeland inte längre än Sverige så när som på några kilometer. Det finns en hel värld att upptäcka där ute! Vi väntar bara på att få espressomaskinen och kaffekvarnen levererad och installerad. Tills dess kurar vi skymning med hyrfilm på datorn, fårskinnstofflor och mörk choklad.
Sydön har ändå sin charm. Det ska bli magiskt vackert att vakna till snöbeklädda bergstoppar alldeles intill det turkosa havet.
.
Såg serien om er på SVT och så härligt att kunna fortsätta följa er resa här och livet på andra sidan jordklotet! Bodde själv på NZ ett år när jag var aupair, 2009. Längtar tillbaka ibland något otroligt och hoppas jag en dag får möjligheten att återvända även om det bara är för en semester. Tycker att man i serien lyckades med att visa livet på nz på ett bra och verkligt sätt, eller hur? Läser er blogg och sydön är fin 😉 jag bodde i auckland men minns än hur fruktansvärt kall vintern var, så rått…. Hösten var ju fin men den är väl över nu. Tack för en spännande blogg! Mvh frida
Kul Frida! Det låter som att du hade ett bra år.
Det finns så otroligt mycket att visa på NZ och 90 timmars inspelat material klipptes ner till 90 minuter. Vi har hade gärna sett att man presenterade mer av alla de härliga människorna vi mötte, men visst var det som visades representabelt. För oss är det i Mötet det sker, det var den storyn vi ville berätta. Den fantastiska möjligheten man har att dela Livet med nya människor som ger en perspektiv på ens eget.
Hösten är mild i år, från juni räknar man vinter. Vi ser fram emot en svensk sommar dock 🙂
Mvh Ingrid
Hej på er underbara människor!
Jag måste lämna en kommentar här då ni genom era resor & livsval har trollbundit mig. Som de flesta såg jag er på tv , nu har jag hamnat på er blogg och jag beställde precis er bok.
Det fantastiskt att följa likasinnade. Vet knappt vart jag ska börja men er resa liknar min &min kile Björns så mycket.
För 3 år sedan backpackade vi i Australien, bodde i tält/bil i 1,5 år & jobbade inom jordbruk & kafé. Jag(Emelie) fick mitt första jobb som barista & föll handlöst för kaffe. Sedan landade vi i Göteborg, åren har rullat på(3,5) jag harmestadels jobbat som barista, just nu på da Matteo(kafferosteri & surdegsbageri) med specialkaffe. Så oerhört roligt men samtidigt så känner vi båda att det börjar bli dags för vår drömresa nr2: Nya Zeeland! Så planen är att vi åker i September. Vi vill både wwoofa & jobba, helt med kaffe. Vår stora framtidsdröm är att ta med specialkaffekulturen till norra Sverige & öppna vårt eget ställe. Er berättelse & mod ger mig energi & hopp om framtiden. Hoppas att våra vägar möts i NZ! / Emelie